Arktiskt och urbant

Ovanför norra polcirkeln har Snorre Stinessen skapat en fristad i den nordnorska kustens karga skönhet. Aurora Lodge är både en stuga och bostad, och delas av fem ägare. ”Det är en tillflyktsort. En plats där man kan känna kopplingen till naturen och koppla bort den hektiska vardagen.”

Den är verkligen en hyllning till miljön runt omkring. Snorre hade inte uttryckligen bestämt sig för att skapa något enastående, men…”Vi ville inte bara skapa en byggnad som passar in i sin omgivning, utan vi ville också att designen skulle framhäva naturen i symbios med byggnaden.” Snorre erkänner själv att det är en ambitiös design. Byggnaden är tekniskt komplex, ligger långt från allt och tidsramen var kort för att uppföra byggnaden. Snorre var också mycket medveten om att man var där för att njuta av det lokala landskapet och inte krossa det under byggmaskiner. Byggnadens lätta och tunna material går stick i stäv mot dess förmåga att stå emot orkanvindar och enorma snömängder.

Köket är avskilt, som ett socialt observatorium, och är det primära sociala utrymmet. Det var svårt att införliva kökets funktionella och estetiska aspekter i ett rum som måste följa landskapets nycker. Resultatet är ett kök som löser alla funktionella behov på ett vackert sätt med en EB 333-ugnen i ena änden av köksön, som även innehåller en Vario serie 400 induktions- och gashäll samt bänkfläkt. Kyl-/fryskombinationen och vinklimatskåpet utgör en central pelare i andra änden av köksön.

Gaggenau-apparater ger en sofistikerad känsla i denna arktiska utpost och möjliggör en hög levnadsstandard ovanför den 65:e breddgraden. Som Snorre uttrycker det: ”Gaggenau är helt enkelt den bästa kvaliteten jag känner till. Den passar mycket bra ihop med Bulthaup-köket och jag uppskattar förstås även estetiken.”

Hemmet definieras av sitt läge och ger ett lyxigt skydd mot de ogästvänliga förhållandena, så att den som uppskattar god mat inte bara kan överleva, utan också njuta av tillvaron. När Snorre ombads att beskriva byggnaden med bara tre ord blev det besvärligt. Han inledde starkt med ”respektfull” och ”djärv”, men kunde inte begränsa sig till bara ett ord som fångar hur miljön och hemmet ändrar ditt beteende så att du följer det viktiga dagsljusets rytm. Han övervägde en kort stund ”utmanande” innan han avvisade det, kanske eftersom han inte var nöjd med den negativa konnotationen, och sa: ”Djärv, respektfull… kanske bara två ord, helt enkelt.”